Tiden läker alla sår?
Men.. klart som fan man inte ska få hinna smälta något innan nästa hemska grej inträffar. När de undersökte pappas prostatacancer mer, upptäckte de även att det spridits och blivit skelettcancer.. Vilket inte är en lika "snäll" cancer som i prostatan. Vi fick detta besked i lördags, och efter allt som hänt det senaste var det precis som jag inte ens hade några tårar kvar. Jag satt bara chockad och stirrade in i väggen. Visste inte vad jag skulle ta mig till.
Pappa är dock världens starkaste människa, han verkade knappt ledsen alls, utan pratade om det som att det var en pink i havet, typ.. Så det lättade mig väldigt mycket. Bästa Erica berättade också att hennes släkting levde i 20 år med prostata/skelettcancer, det kändes också skönt ❤️
Ärligt talat förstår jag inte hur man som människa klarar gå igenom allt detta samtidigt. Är verkligen som att livet vänts upp och ner, och aldrig kommer bli sig likt igen. När man vaknar på morgonen känns det snarare som man vaknar i en mardröm, istället för att vakna upp från en mardröm.. Men kanske finns det en mening med att allt händer samtidigt, kanske kan man på något sätt hantera det bättre då, än att det ska komma en ny grej varje månad typ.. Jag får helt enkelt tänka så. Måste även tacka alla nära och kära som kommit till mig med massa fina ord och stöd, det betyder sjukt mycket ❤️ Ibland känns det som hela världen är emot en, och att man går igenom någonting ensam, men vi är aldrig ensamma, det är något jag lärt mig!
På fredag kommer Elina hit igen för lite röj. Det är Jönköpings stora marknad samtidigt och det lovas riktigt bra väder, underbart! Behöver verkligen henne och denna helg, hon är oslagbar 💗
