ammi's

Infektion?

OUTFITS/JAG JUST NU, VANLIGA DAGAR Permalink0

Vaknade kl 08:30 imorse och tänkte "Wtf, varför har jag mensvärk? Det kan jag inte ha nu ju..". Övertalade mig att det var något magknip bara och försökte somna om. Magknipet gick inte över och tillslut stod jag inte ut längre och gick på toa och kollade om jag typ fått mens, men nej det hade jag inte och ska inte ha heller.. Smärtorna tilltog så tillslut låg jag typ och kved i sängen och proppade i mig smärtstillande. Hade även andra symtom som jag inte vill nämna här. Ringde först 1177, som sa att jag skulle kontakta sjukvård direkt, ringde sen vårdcentral och kvinnokliniken. Vårdis sa att jag måste till akuten om det blir värre, och kvinnokliniken sa att de hade tid för mig imorgon. Så kvinnokliniken fick det bli eftersom dom är experterna, har inte så jättestor lust att sitta och vänta på akuten hela dagen heller. Är sjukt orolig för jag misstänker att det kan vara någon infektion i min lilla "tjejmage". Man kan tydligen få det av en hel del olika saker, och jag som bara trodde man kunde få det om man exempelvis gjort abort.. Är skitorolig nu för att det ska påverka fertiliteten osv, men man ska inte ropa hej.. Så jag får se imorgon helt enkelt och vila idag! Hoppas ni där ute mår bra iallafall ❤️


Såhär fräsch är jag dock inte idag, haha..

Mitt tal tillägnat pappa och Lucie

VANLIGA DAGAR Permalink2
Lovade ju att lägga upp talet jag skrev och sen höll på pappas bröllop, hihi. Egentligen hade jag velat ha fler bilder från bröllopet också, men orkar inte vänta på att Isak ska skicka det, haha.. Så får ta och lägga upp massa fina när jag är hos mamma och Isak nästa gång! Snor några från pappas facebook så länge. Så här kommer mitt tal då! :)
 
"Jag är ingen talare egentligen, och tanken på att ens skriva och hålla ett tal får mig att darra. Men hur många gånger i livet ser man sin pappa gifta sig? Jag har aldrig upplevt det, och kommer förmodligen aldrig göra det igen. Det är en av de största dagarna i hans och Lucies liv, och även i mitt. Inte bara ur den aspekten att kärleken fört tillsammans dessa personer, utan ur andra aspekter också.
Jag minns när jag och min lillebror hade haft våra Facebook-konton ett tag. Ska inte du skaffa ett pappa? Han skrattade när vi frågade, och var ganska negativ till "sociala medier"… De är ju inte så sociala, har jag för mig att han sa. Den dagen pappa skaffar facebook flyger grisar, tänkte jag. Att pappa skulle träffa kvinnan i sitt liv tack vare internet fanns inte ens i min vildaste fantasi.
Jag minns när Isak berättade för mig att pappa hade skaffat ett Facebook-konto. Har du övertalat honom till det nu? Skrattade jag. Nä, faktiskt inte, svarade Isak. Vi trodde nog inte att han skulle vara så aktiv, så vi blev lagom förvånade när han började sitta som klistrad framför datorn och Facebook. Han pratade om att han börjat chatta med människor från hela världen. Vi tyckte att han var lite knäpp, hur orkar man och vill chatta med människor från andra världsdelar? Undrade vi.
 
Vi förstod inte att pappa hade och har ett genuint intresse för andra kulturer, och människor med helt andra liv och erfarenheter än oss. Bland alla jag känner, har pappa den starkaste medmänsklighet och största öppenheten jag sett. Något som gör honom till kanske min största förebild idag. Han ger mig hopp om mänskligheten igen och har verkligen inspirerat mig.
När han berättade att han skulle resa för att träffa någon han chattat med, var reaktionen från oss andra i familjen stark. Hur vågade han det? Tror han gott om alla människor på jorden eller? Tänk så skulle han råka illa ut. Vi var lagom oroliga när han reste iväg, men var ändå glada för hans skull så länge det kändes rätt för honom.. Det visade sig vara vi som var fördomsfulla. Pappa visade åter igen på sin nästan omänskliga öppenhet och tro på att världen och människor är goda. Kanske den finaste egenskapen han har, om ni frågar mig. Och den har lett till att han och Lucie är dom lyckligaste i världen just nu, och jag är så stolt över vad dom vågat bygga tillsammans.
 
I sjukdom och hälsa, i nöd och lust, säger man. Det är något jag redan sett dem få en prövning i, och att se dem då fick mig återigen att beundra dem. Jag syftar alltså på när Lucie var här i Sverige förra gången, och pappa insjuknade i rosfeber och blev inlagd på sjukhuset i Jönköping. Lucie fick bo hos mig och min sambo eftersom hon inte fick någon sängplats på sjukhuset, men hon ville aldrig lämna hans sida märkte vi, och vi både skjutsade henne fram och tillbaka till sjukhuset. Efter sjukhusvistelsen var jag övertygad. Det här är äkta kärlek från bådas sidor."
 
"Så skål för Lucie och pappa, och välkommen till vår familj Lucie!"
 
 
 
 
 
 

Nytt

VANLIGA DAGAR Permalink1
Ny bloggdesign, ny stil, nytt liv.. Nä jag skojar, haha! Men jag känner mig lite pånyttfödd nu för tiden, faktiskt. Jag vågar. Jag vågar ta beslut som kan resultera i precis vad som helst. Jag vågar strunta i vad andra tycker och stå för mina åsikter och värderingar. Jag vågar helt enkelt visa vem jag är och vara mig själv.
 
I höstas tog jag ett beslut om att ta studieuppehåll från förskollärarprogrammet, vilket jag inte skrivit i bloggen vad jag kan minnas. Det var ett väldigt tungt beslut som inte togs på en dag, utan det var först häromdagen som jag fick min studieuppehållsansökan godkänd och så vidare. Men det känns ändå som ett bra beslut, eftersom jag märkte att saker och ting blev övermäktiga för mig och jag vågade inse det. Jag var inte redo helt enkelt. Därför är jag formellt sett inte student just nu, utan jag är timvikarie och ska börja jobba nu igen. Det känns bra faktiskt, så får jag känna på yrket lite mer och ta saker i min egna takt. Bygga upp ett självförtroende i min lärarroll helt enkelt! Sen när jag hoppar på studierna igen kommer jag vara i en ny klass, och det kommer dessutom vara deras sista år (eftersom jag bara har ett år kvar). Så det blir kanske lite tufft att komma in i en klass som gått 2,5 år tillsammans! Men jag vågade ta beslutet som sätter mig i den situationen, och jag kommer fixa det!
 
 
Till top