ammi's

Mitt tal tillägnat pappa och Lucie

VANLIGA DAGAR Permalink2
Lovade ju att lägga upp talet jag skrev och sen höll på pappas bröllop, hihi. Egentligen hade jag velat ha fler bilder från bröllopet också, men orkar inte vänta på att Isak ska skicka det, haha.. Så får ta och lägga upp massa fina när jag är hos mamma och Isak nästa gång! Snor några från pappas facebook så länge. Så här kommer mitt tal då! :)
 
"Jag är ingen talare egentligen, och tanken på att ens skriva och hålla ett tal får mig att darra. Men hur många gånger i livet ser man sin pappa gifta sig? Jag har aldrig upplevt det, och kommer förmodligen aldrig göra det igen. Det är en av de största dagarna i hans och Lucies liv, och även i mitt. Inte bara ur den aspekten att kärleken fört tillsammans dessa personer, utan ur andra aspekter också.
Jag minns när jag och min lillebror hade haft våra Facebook-konton ett tag. Ska inte du skaffa ett pappa? Han skrattade när vi frågade, och var ganska negativ till "sociala medier"… De är ju inte så sociala, har jag för mig att han sa. Den dagen pappa skaffar facebook flyger grisar, tänkte jag. Att pappa skulle träffa kvinnan i sitt liv tack vare internet fanns inte ens i min vildaste fantasi.
Jag minns när Isak berättade för mig att pappa hade skaffat ett Facebook-konto. Har du övertalat honom till det nu? Skrattade jag. Nä, faktiskt inte, svarade Isak. Vi trodde nog inte att han skulle vara så aktiv, så vi blev lagom förvånade när han började sitta som klistrad framför datorn och Facebook. Han pratade om att han börjat chatta med människor från hela världen. Vi tyckte att han var lite knäpp, hur orkar man och vill chatta med människor från andra världsdelar? Undrade vi.
 
Vi förstod inte att pappa hade och har ett genuint intresse för andra kulturer, och människor med helt andra liv och erfarenheter än oss. Bland alla jag känner, har pappa den starkaste medmänsklighet och största öppenheten jag sett. Något som gör honom till kanske min största förebild idag. Han ger mig hopp om mänskligheten igen och har verkligen inspirerat mig.
När han berättade att han skulle resa för att träffa någon han chattat med, var reaktionen från oss andra i familjen stark. Hur vågade han det? Tror han gott om alla människor på jorden eller? Tänk så skulle han råka illa ut. Vi var lagom oroliga när han reste iväg, men var ändå glada för hans skull så länge det kändes rätt för honom.. Det visade sig vara vi som var fördomsfulla. Pappa visade åter igen på sin nästan omänskliga öppenhet och tro på att världen och människor är goda. Kanske den finaste egenskapen han har, om ni frågar mig. Och den har lett till att han och Lucie är dom lyckligaste i världen just nu, och jag är så stolt över vad dom vågat bygga tillsammans.
 
I sjukdom och hälsa, i nöd och lust, säger man. Det är något jag redan sett dem få en prövning i, och att se dem då fick mig återigen att beundra dem. Jag syftar alltså på när Lucie var här i Sverige förra gången, och pappa insjuknade i rosfeber och blev inlagd på sjukhuset i Jönköping. Lucie fick bo hos mig och min sambo eftersom hon inte fick någon sängplats på sjukhuset, men hon ville aldrig lämna hans sida märkte vi, och vi både skjutsade henne fram och tillbaka till sjukhuset. Efter sjukhusvistelsen var jag övertygad. Det här är äkta kärlek från bådas sidor."
 
"Så skål för Lucie och pappa, och välkommen till vår familj Lucie!"
 
 
 
 
 
 
#1 - - elina:

Assåå ååååååh vad fint!! SJukt modigt av dig att göra det med♥

#2 - - Amanda:

Åh tack vad glad jag blir 😍 Jag la faktiskt inte ner så mycket tid på det, skrev bara rakt ut ifrån hjärtat, och sen fick det vara så "äkta" som möjligt ☺️ Hahah jaa jag trodde aldrig jag skulle våga det, tvekade typ halva middagen, men sen bara bestämde jag mig från ingenstans och körde mitt race! 😍❤️

Till top